Referat
Referat: Hönö/Björkö - Älvängens IK
Denna gång tänkte jag börja med något så ovanligt som beröm till motståndarna. Med den uppladdningen som Älvisarna hade inför den här matchen, så är det en bragd att alls få ett lag på benen och ännu mer då att bjuda på det motstånd som de gör idag. Laget bestod av flera 00- och 01-tjejer och med Terrific Twins på skadelistan, så trodde vi nog alla att det skulle bli mer av försvars- än anfallsspel från Älvängen denna gång.
Istället går de yngre tjejerna in och tar för sig ordentligt. Så fort det blev lite utrymme så högg de med en gång, och den aggressivitet och vilja som Älvisarna visade i varje närkamp, trots att man bara hade en avbytare, var rent imponerande att se. Nu slutade det ändå med seger för oss till slut, men det var efter mången vånda och stor dramatik.
Men nu går vi nog händelserna i förväg... Dagen startade med lagfotografering. Tjejerna kändes fantastiskt avslappnade och kanske lite FÖR relaxade. Trots lite småskavanker så var alla på idag, med undantag av Bryngel. Vi hade med oss en skön känsla från Torslanda-matchen i torsdags, och som Ragge konstaterade redan innan matchen startade: "På Björkö skiner ALLTID solen!".
När matchen väl satte igång så hade vi ändå svårt att få igång spelet. Älvis-tjejerna låg tätt på oss i närkamperna och gav inte mycket tid för oss att bygga upp spelet. Den aggressiviteten, ihop med att vi kanske tog någon sekund för mycket på oss innan vi levererade passningarna, gjorde att vi inte kom till några riktigt bra avslut i början på matchen .
Så småningom började djupledspassningarna sitta där mer och mer och efter drygt halva matchen så sätter Tilda upp Elinjoh med en perfekt boll. Elin löper sig fri och lägger den behärskat vid målvaktens högra stolpe. Efter det känns det som vi ska ta tag i spelet , men det blir trots allt för svårt spel, för lite rörelse, för få kantvändningar och för lite av spel på yta.
När jag nu skriver all denna kritik så blir jag påmind om att jag nog inte har använt mina röstresurser så mycket som jag gjorde idag, åtminstone inte på väldigt länge. Och det vill jag på en gång göra avbön för. Instruktionerna kunde varit betydligt färre från sidan idag och istället kunde vokabulären använts till positiv peppning. Den enda ursäkten jag har är att matchen låg mitt under lunchtid. Hade man tagit en röntgenbild av min kropp i syfte att hitta mitt humör, så hade man hittat ett knallrött epicentrum i magen. Så en tom mage innebär att humöret också går upp i rök – kalla mig gärna Clagge Skalman. Mat- och sovklockan bör beaktas nästa gång vi sätter matchtider, Jagge...
Tyvärr kanske det smittade av sig lite på tjejerna. Det kändes lite avmätt och lite smådeppigt. En del irritation på domarens beslut kom också på plan (från sidan tycker jag ändå att vi höll oss helt lugna...). Och som vi såg på Sveriges match igår, så lönar det sig sällan att lägga fokus på hur domaren dömer. Särskilt när det verkar saknas energi i allmänhet – då är det bättre att lägga den energin på spelet istället för allt annat runtomkring.
Det har inte blivit så mycket kommentarer om själva spelet ännu, men det är nog för att det är väldigt svårt att sammanfatta denna match. Spelet gick i vågor – vi hade några riktigt starka perioder i matchen med fint spel och när man precis trodde att nu är det klart, så stack Älvisarna upp igen i hyperfarliga anfall. Domaren blåste mer än vad vi är vana vid, vilket resulterade i många farliga frisparkslägen för ÄIK (ett par av dem blev också mål), men han höll ändå i stort sett samma nivå under hela matchen.
Spelmässigt är vår bästa period i början på andra halvlek. Där rycker vi så småningom till oss en 4-1 ledning genom snabbt passningsspel med utnyttjande av kanterna, och fler spelare i straffområdet än vad vi hade i första halvlek. Kommentarer kommer från grannbänken att ”nu rinner det iväg...”, men är det något som vi borde lärt oss vid det här laget, så är det att man inte ska räkna ut Älvisarna.
Sista 15 blir en enda lång gastkramning. Älvängen tuggar igen vår ledning genom effektivt, snabbt kontringsspel där vi är aggressiva på fel sätt, istället för att försöka vinna boll smart, så tajmar vi tacklingarna fel och blir irriterade på domslut. Resultatet blir många frisparkar och hörnor till de blåa, och som sagt resulterar några av dem i mål, bl.a. kvitteringen till 4-4 som kommer på en hörna som går rätt in i bortre burgaveln.
Efter kvitteringen så ska dock tjejerna ha all heder av att inte bli ängsliga och försiktiga, utan vi trycker på för ett vinstmål och när det bara är 5-6 (? – svårt att ha begrepp om tid i det här läget...) minuter kvar så kommer Tilda i en soloraid, fintar 3-4 spelare och dunkar bollen stenhårt i högra hörnan av målet. Nu då – nu borde det väl vara klart?
Men... som alltid: It ain’t over until Ragge sings: ”Du döööönar vi in den!” (han hade ett annat uttryck för att skalla in en hörna – men det har jag glömt nu...). På den sjuttielfte hörnan för dagen så dimper bollen ner i straffområdet, Vickan kommer lite fel till bollen och straffen är ett faktum. Fram stegar matchens lirare i mitt tycke, en 11-årig tjej som verkar ha fotbollen i blodet. Helt utan tvekan så stegar hon fram och dunkar bollen i ribba och.... ut. En riktigt bra straff, som dock, för vår del, tar en lyckosam bana. Tyvärr lärde jag mig inte namnet på henne, men det får jag nog tids nog...
Efter denna sista pärs lyckas vi hålla undan ända in i kaklet, och jag tror faktiskt det var två rätt nöjda lag som efter matchen firade med gemensam korvgrillning. Vi kanske inte bjuder på vår allra bästa fotboll för säsongen, men tjejerna ska ha all heder att man reder ut även matcher där det går tyngre. Vi försöker hitta tillbaka till vårt spel hela matchen och flera av tjejerna gjorde heroiska insatser idag på plan. Jag tror att vi fått många nya goda lärdomar på erfarenhetskontot, bl.a. att motivation och spelglädje slår det mesta, åtminstone i fotbollens värld.
TACK alla föräldrar och andra supporters (bl.a. Björkös 00-01:or), som stöttade oss idag. TACK alla tjejer (både i Hönö/Björkö och Älvängen) för en farligt spännande och underhållande match. Och TACK Ragge med föräldrar för korvgrillningen efteråt. Ni är faktiskt de trevligaste konkurrenter vi känner! Dessutom ett särskilt TACK till Ammie och Lisa som var med oss idag och gjorde som alltid en strålande insats!
Nu är det bara en seriematch kvar för vårsäsongen. Vi har, liksom tidigare år, bjudit på rolig och underhållande fotboll. Vi har gjort misstag, som är nyttiga att göra. Vi har kommit tillbaka från underlägen och visat moral. Och vi har framförallt lärt oss mycket om oss själva som individer och om varandra som lag. Det tar vi med oss in i den sista seriematchen innan sommaren, mot Tölö på lördag, och i sommarens turneringar. Njut av att ni spelar så bra fotboll tjejer, och ta åt er av allt det beröm ni får! You are simply the best! :)
